SE VCH
Någon gång sent 2002 eller tidigt 2003 stod jag och tittade ut genom ett av barnens fönster. Då fick jag se att en granne skaffat hund! Det är inte ofta jag känner en ren och skär avundsjuka, men då gjorde jag det. Jag är ju uppväxt med Golden Retriever, men utvecklade så småningom en allergi mot hund, så det var inte att bara välja och vraka bland alla underbara raser. Samtidigt ville jag inte ha en sort vi tidigare haft, så nu startade det en spännande tid med att hitta en ras som passade oss. Oss var då mig, Mike och barnen Hanna, Emmy och Sandra (då var de 11-4 år). Barnen hade pratat om hund, men de hade fått nöja sig med akvariefiskar och kaniner.
Så fick vi turligt tips om rasen Irish Softcoated Wheaten Terrier och jag började leta kennel. Då var det inte så många valpar tillgängliga och jag hörde av mig till några, men de ville inte sälja till mig. Jag intygade att jag kommer jobba med hunden, men de ville inte att hunden skulle vara hemma själv något alls på dagen och det kunde jag ju inte gå med på.
I slutet av maj 2003 flyttade Balder hem till oss och det var en fantastiskt fin valp, men lite orolig blev jag för jag började få eksem. Efter några veckor vände det, till min stora lättnad, jag var nog så orolig att det inte skulle gå bra.
Balder var en underbar hund, som älskade barnen. Han ställde upp på alla hyss och vi kunde hitta honom iklädd klänning eller någon annan mundering. Han var också en grym viltspårhund. Ju otillgängligare terrängen var och ju varmare det var ute, ju bättre spårade han. Han var lättlärd, men inte lättstyrd. Jag tror vi gick 3 kurser i grundlydnad. Han kunde allt, men hade helt egna åsikter om när han skulle göra det. Jag lärde mig mycket av honom och är så glad för vårt nya lilla busfrö Yra, som har lite Baldersläkt i sig – de är så lika i så mycket.
Balder var far till den första kullen på Kennel Riverlee.
